Anne Swärd Pořadí knih (chronologicky)

Den kortaste kärleken kan ibland få de längsta konsekvenserna. Under falskt namn kommer den unga Sandrine från krigets mörker till ett soldränkt försommarsverige. Året är 1945. Hennes enda bagage är ett barn hon tänkt göra sig av med, och en hemlighet som hon är beredd att göra vad som helst för att behålla. Sju månader senare står hon brud på en ö längst ute i skärgården. Kvinnoläkaren Ivan Ceder har sökt dispens för sin ännu inte giftasmyndiga brud, den hälften så gamla Sandrine. Bakgrund: okänd. Sjutton år, med döden bakom sig och livet framför sig? Genom att säga ja till Ivan gifter Sandrine in sig i en främmande värld: den stora överklassläkten Ceder. Under bröllopsnatten drar en farlig snöstorm in över arkipelagen och hela festföljet fryser fast ute på ön. Det är som om denna natt förebådar hur resten av äktenskapet ska bli - en iskall mesallians byggd på hemligheter, lögner och rädsla. Vera är Anne Swärds fjärde roman, om flykt och överlevnad, om mödrar och döttrar; om skuld och kärlek som följer med i generationer. Det finns en naturens gåta ingen kan förklara. Hur kan sjögräset vaja så viktlöst under vattenmassornas enorma tryck? Ibland när jag inte kan somna ser jag det framför mig. Bilden av tyngdlös sargassotång som oändligt mjukt vajar på havets botten. Och jag tänker att jag måste bli som det ... Tyngdlös trots trycket. Sväva, hur omöjligt det än känns.

Když se malá Lo poprvé setká s Lukasem, panuje horké léto a blízko vesnice na jihu Švédska, kam se s početnou rodinou přistěhovala ze severu, právě vypukl požár. Dramatické setkání dvou dětí ze zcela odlišných světů je začátkem velkého a tajuplného souznění. Příběh neobvyklého dětství se odvíjí v sedmdesátých letech a prolíná se s cestou dospělé Lo za tím, před čím ji matka jako malou varovala, aniž kdy vysvětlila proč. U konce s dechem je román o lásce rámované ledem a plameny.

»Jemand kam zu unserem Haus. Jemand kam mit Kaj, eingewickelt in eine gelbe Steppjacke.« Kaj sammelt Fliegen und behauptet, daß sie unter Wasser atmen kann. Kaj ist bald dreiundzwanzig und schneidet Unglücksmeldungen aus der Zeitung aus, um sie an den Kühlschrank zu heften. Kristian ist ihr Lieblingsbruder und in das feuchtkühle Haus seiner Kindheit zurückgekehrt, um ein paar Wochen auf Kaj aufzupassen. Während die Tage in der Sommerhitze verstreichen, braut sich unaufhaltsam eine Katastrophe zusammen. Eine Familie in der Krise. Und jedes Familienmitglied hat seine eigene Version der Geschichte. »Was ein allzu perfektes psychologisches Drama hätte werden können, oder ein weiterer Angriff auf die Kernfamilie, hinterläßt statt dessen ein Gefühl von Zuneigung. Zuneigung für die sechs Personen, so armselig in ihrer Menschlichkeit, so großartig in ihren viel zu großen Gefühlen.« (Göteborgs-Posten)