En biodlares död

Více o knize

I början av vintertöandet har Lars Lennart Westin fått veta att han har cancer och inte kommer att överleva våren. Berättad genom journalerna från denna skollärare som blivit biodlare, är Dödens biodlare en mjuk, modig och ibland komisk meditation över att leva med smärta. Westin har vägrat att överlämna den tid som återstår till sjukhusets impersonation, utan föredrar att ta sitt öde i egna händer och fortsätta ett ensamt, reflekterande liv på den svenska landsbygden. "Jag tog små promenader och märkte att smärtan faktiskt hade färgat landskapet på ett märkligt sätt. Här och där finns ett träd där det verkligen gjorde ont, här och där ett staket mot vilket jag slog min hand i förbifarten." Hans inre landskap omformas också: "Denna ständiga oro för en obestämd farlig hemlighet i ens egen kropp, denna känsla av att något dramatiskt förändras, utan att man kan få klarhet i vad som verkligen är... påminner mig om förpuberteten. Jag känner till och med igen denna milda känsla av skam." Den obarmhärtigt intima bränningen i hans mage ger en punkt av psykisk distans, vilket gör hans överlevnad "en unik konstform vars svårighetsgrad är så hög att ingen finns som kan utöva den." Ändå insisterar han: "Vi börjar om. Vi ger aldrig upp."