Unica Zürn Knihy

I Unica Zürns texter skildras möten med konstnärer, kärlek, märkliga sammanträffanden, sinnessjukdom och vistelser på sjukhus på ett sätt som kan föra tankarna till Sylvia Plaths "Glaskupan", Leonora Carringtons "Down Below" och Janet Frames och Anna Kavans verk. Zürns hallucinatoriska prosa målar upp bilden av ett mörkt medvetande med många hemligheter, ofta ångestdrabbat och besatt av att skriva anagram samt tolka siffror och teckens dolda betydelser.”Men när man inte längre står ut med det normala livet – väljer man ‘den andra sidan’.”Så skriver Unica Zürn i ”MistAKE” (1964) i ett första utkast till romanen Jasminmannen som, samman med Mörk vår, gavs ut i översättning av Helena Eriksson på Vertigo för tio år sedan. Semester på Maison Blanche kan ses som uppföljaren. I sitt efterord till dessa överväldigande prosatexter berättar översättaren Helena Eriksson om Zürns liv och verk.

A complete facsimile of the manuscript and illustrations, interleaved with a translation by Malcolm Green.00It is 25 years since Atlas Press first published Unica Zürn?s autobiographical account of the commencement of her long history of mental crises ('The Man of Jasmine', soon to be republished). In the meantime she has come to be recognised as a great artist at least the equal of her partner, the Surrealist Hans Bellmer. Zürn?s initial mental collapse was initiated when she encountered ?the Man of Jasmine? in the real world in the person of the writer Henri Michaux. Her meeting with him plunged her into a world of hallucination in which visions of her desires, anxieties and events from her unresolved past overwhelmed her present life. ?The House of Illnesses? was the first of her notebooks to confront this oncoming catastrophe which, paradoxically, she in part welcomed, since it gave her access to an inner existence essential to her artistic output.00In 1970 she committed suicide by throwing herself from the sixth-floor apartment that she shared with Bellmer